Trabant i (v)åra hjärtan

När jag hör den rödgröna rörans (s, v o mp) tankar på förstatligande av SAAB, kommer jag att tänka på den östtyska succébilen ”Trabant”:

Den var ett litet under av effektivitet, med plats för fyra personer, och hade en sådan efterfrågan att leveranstiden var närmare 15 år. En sådan teknisk framgång unnar jag verkligen SAAB!

Det var ett gäng östtyska tekniker som efter andra världskriget anhöll om att få starta bil­tillverkning för landets behov och samtidigt samla resterna av bilindustrin i östra Tyskland. Trots brist på stål lyckades de med finurlighet skapa en självbärande, och faktiskt rostfri, kaross av fenolharts och plast förstärkt med fibrer från ull, bomull, papper etc. Visserligen med en kärna av stål, men ändå!…

Den miljöriktiga skapelsen lanserades 1957 och fick namnet P50. Den ersattes 1963 av modellen 601. Den hade då en liten bensinmotor som bara drog 0,6 liter milen och bara släppte ut 157 gram CO2 per kilometer, var framhjulsdriven och tämligen lättkörd!

Det var kanske inte konstigt att den vidareutvecklade modellen 603 inte fick sättas i produk­tion av partiet. Det var ju en utomordentlig produkt redan, som fyllde fabrikerna nästan femton år framåt!

Jag är övertygad om att Sahlin o Co skulle kunna återupprepa denna sagolika – blåröks­stinkande – historia med SAAB. Kanske skulle den nya bilen kunna få namnet SVOMP…